LÅT MAMMA FLYGA TILL MÅNEN
Pjäs i tre akter · Ilias P. Katsis
ROLLER
- BEDLAM
- Professor i klassiska språk. Leder ”Medeastudion”, ett experimentellt laboratorium för tragedin. Akademisk, skör, lite uppblåst.
- DORIAN
- Ung hermafrodit. Kurator för kreativt skrivande vid Medeastudion. JETTS barn; kallar BEDLAM ”pappa”.
- JETT
- Framstående tolkare av antikt drama. BEDLAMS syster, DORIANS mamma.
- VLAD
- Nationalsocialistisk student i klassiska språk. DORIANS älskare.
- BILL
- Stor sponsor från Hemlandet.
- MAMMA
- Mor till BEDLAM och JETT. Hänger upp och ner över brunnen under en stor del av akt I.
- ERINNYERNAS KÖR
- Smutsiga dräkter som sänks ner från taket och styrs med snören.
- AGENTGESTALTER
- Skuggnärvaro. Stumma.
- SOLDATER
- Bara händer, i tunneln. Stumma.
- DEN KEJSERLIGA ÖRNEN
- En uppstoppad örn på BEDLAMS skrivbord. Tilltalas ofta. Svarar aldrig.
PLATS
En övergiven hall i en keramikverkstad under de kvarvarande ruinerna av den halvt raserade Berlinmuren. Här finns Medeastudion — ett hybridlaboratorium där regissören genom upplevelse utforskar okända sidor av prinsessan DORIAN av Korinths ungdom.
SCENOGRAFIN
- Till höger: ett långt bord-skrivbord med en gammal bandspelare, en lampa och travar av pärmar. Bakom det en dörr märkt ”KONTOR”.
- Fram till höger, nära orkesterdiket: en lastpall med lådor som fungerar som talarstol.
- I mitten längst bak: en dörr med en stor, smutsig glasruta.
- Till vänster om den: en garageport som leder Gud vet vart. Framför den den bakre halvan av en skrotad skolbuss.
- Bussen täcker till hälften en brunn i korintisk stil, där fabriken en gång släppte ut sitt avloppsvatten. Utöver sin huvudfunktion som toalett föreställer brunnen källan som DORIAN hoppade i för att släcka lågorna. Där hänger MAMMA upp och ner i vänster fot.
- Vid bussen: en dunkel, vinglig telefonkiosk märkt ”AGENTER”.
- Ovanför: takfönster där mordbränder och polisens blåljus blinkar. Mjölkigt ljus.
TID
AKT I: 23.10 ET, torsdag 25 januari 2024
AKT II: 00.54, samma natt, när Vargmånens fulla sken närmar sig
Innehållsvarning: För vuxen publik. Innehåller dödande på scen (strypning, ett bajonetthugg), skott, nakenhet, sexuellt innehåll, teman som incest och övergrepp mot barn, nazistisk symbolik, kräkningar och grovt språk.
AKT I
TID: 23.10 ET, torsdag 25 januari 2024
AKT I — SCEN 1
(BEDLAM dricker en tjock, rykande vätska; det som rinner över fräser på golvet. Han fiskar efter en broms med en tandpetare. Foten på skrivbordet. Styr ERINNYERNA av tyg i snören. Hörntänderna syns. Rap.)
BEDLAM
Spela det rent, morsan.
Inget ylande. Ingen svulst.
MAMMA
(sträcker sig uppåt; Erinnyerna trasslar in sig i hennes hår)
Mitt eländiga liv.
Omättliga Öde.
Förbannelser.
KÖREN (OFF)
Pontiska mörderska, fala häxa...
MAMMA
(ser underjorden i brunnen)
"Quid me vocatis sospitem solam e meis, umbrae meorum?"
Varför kallar ni på mig?
KÖREN (OFF)
Du slaktade din bror för en bröllopsgåva.
MAMMA
Vem, jag? Stick, din galning.
Bedlam!
Vad vill de här okunniga, nybegravda odöda i mitt hår?
Nu räcker det — fan också.
KÖREN (OFF)
Var glad — han ska spetsa dig.
MAMMA
Bedlam, vad säger hon? Vem ska spetsa mig?
I sekler har jag betalat, mitt barn. Inte Medea, utan Kassandra, kung Priamos av Trojas unga dotter, den enda som överlevde av min släkt.
KÖREN (OFF)
Medea! Du slängde din bror i det blodiga Pontos —
som en sårad häst — överbord —
(BEDLAM släpper snörena. Vänder sig mot bromsen.)
BEDLAM
(till bromsen)
Simmar du fortfarande, loser?
(Erinnyerna faller över MAMMAS huvud. BEDLAM visar öppen handflata. Röjer undan tygerna. Sväljer bromsen. Musiken tar slut.)
BEDLAM (FORTS.)
Glupp. Lär dig, ditt lilla kryp.
Morsan — huvudet ner. Ungen kommer.
(MAMMA glider tillbaka ner i brunnen. Utanför: motorcykelmotor; tuta. DORIAN parkerar med full fart. BEDLAM ylar; gör fikonhanden.)
BEDLAM (FORTS.)
DORIAN — in — rör på dig! Din tur.
Stäng av motorn innan hjälmen. Herregud.
(DORIAN kommer in, het om kinderna, med hicka. JETT tittar genom den smutsiga rutan och ger ”agenterna” tecken att lyssna. En rocklåt sipprar in. De gungar.)
BEDLAM
Där är din entré.
(Hon slänger upp bussdörren. Brunnen syns. Hon doppar MAMMAS huvud i den fastbundna foten.)
BEDLAM (FORTS.)
(i vinschens takt; sparkar på den dinglande tamburinen)
Krossa det, tjejen.
(Han jojo-ar MAMMA upp och ner. Hon spottar, kraxar förbannelser.)
BEDLAM (FORTS.)
Morsan — håll käften. Dra upp trosorna. Bra. Behåll dem.
Säg: jag dök in bland tvättlinorna — snodde ett par harembyxor —
siden — glans — tog på mig dem.
Här. Rent siden. Glöm inte det.
(”L.A. Woman” skrapar ur högtalaren. De gungar.)
DORIAN
(gungande)
Här är de. Rent siden.
Kom nu. Innan de river en Mur.
Tiden är ute.
Medan de fortfarande har uppumpade soldater där borta.
DORIAN (FORTS.)
(hånfullt)
Era gator. Skitiga.
Jag sköt igenom som en silverkula.
Håret i brand. Ute brinner soptunnorna.
Skäms på henne. Gamla kärring.
Vi bär inga. Vi är Selinoi.
BEDLAM
(smäller igen pärmen; startar om bandspelaren)
Silenoi. Dionysos pojkar.
Hör du? Silenoi!
Från början.
Inspelning.
DORIAN
(flörtigt)
Jag säger allt för dig, Bedlam. Okej?
Jag är sjuk.
Den gamla kärringen — min mormor, Medea — kastade åt grisarna —
(pekar på BEDLAM)
honom, min pappa, och hans syster — min mamma — i en säck.
Slängde sina ungar — två syskon — som Medea — som grismat —
Så att hon kunde gå på krogen barnlös.
BEDLAM
(slår på pärmen)
Skitsnack.
Vi sa — för att straffa sin man.
DORIAN
För att han var otrogen.
Just det. Nu minns jag.
Det är därför vi dränker den onda Medea — plask, plask —
i brunnen. Så hon lär sig att inte kasta barn åt grisarna av skäl tunna som rök.
BEDLAM
För att straffa min far — Thanasis. Sjökapten.
Inspelning.
DORIAN
Säcken sprack. Två bebisar ut.
Föreståndarinnan smälter — tvättar dem, matar dem, behåller dem.
För personligt bruk. Och för resten.
BEDLAM
(drömmande; rättar sig sedan)
Det du minns. Galenskap. Nätter. Fördärv.
Krig. Ockupation. Du vet.
(Plask. MAMMA rycker till i brunnen.)
DORIAN
Vad är det med henne?
BEDLAM
Hon dök. Klippor.
(klappar händerna; trycker på INSPELNING)
Vidare.
Vänd blad.
Efter ”vi kom till en välgörenhetsinrättning...” Kör.
Bandet rullar. Gör klart.
DORIAN
(avsides, till brunnen)
Mormor, jag går på baksidan — och knullar —
ett par manliga killar — är strax tillbaka.
Rör dig inte.
BEDLAM
(strängt)
Något mer på ditt schema?
DORIAN
(tittar fram igen)
Jag gör Kören också.
Jag har gått balett.
BEDLAM
(låtsasakademiskt)
Fall. Sång. Balett. Jungfru. Fader. Älskare. Spelar ingen roll.
Argos. Hollywood. Korinth. Helvetet. Berlin. En cigarett ifrån varandra.
Kasta med håret när du säger våra ”förmenta”.
DORIAN
(hissar upp MAMMA; lägger ner henne, halvt avsvimmad)
Jag sitter hos mormor. Det är en pjäs, mormor.
Vi säger det. Vi spelar in det. Vad som helst. Utan att tänka.
I natt lyssnar jag. Skriver ner det.
Sen sätter pappa upp det. Pontos.
BEDLAM
Jag serverar pontisk störkaviar.
DORIAN
Vi har en källare i Pontos.
Bombsäker.
Men senare. Nästa månad. Februari.
Han tror att jag är med mamma.
Jag smyger in sidor av Oidipus — mammas kille —
vår sponsor — han gnäller.
(MAMMA slår i huvudet.)
BEDLAM
Och?
(VLAD stormar in bakom bussen. Hörlurar i fickan. Högljudda kängor. Ger DORIAN fingret. Spanar runt rummet.)
VLAD
Vad sa du, dumhuvud?
Han lurar i dig att din mamma ligger med sin son.
BEDLAM
(retsamt)
Och det vet ju du —
VLAD
Hon är inte Jett, förtalare. Inte med Bill.
Du hatar henne för att hon briljerar.
BEDLAM
(till VLAD)
Samma hjärna som jag? Idiot.
(till örnen)
Dorian vill stryka ”Medea” till förmån för ”Grå Iokaste”.
Hon är inte vem som helst. Hon har sin lilla bit penis. Vill gå förbi mig.
Nej. Rollerna är fastställda. Vem spelar Laios? Jag?
DORIAN
(slår sig i huvudet; springer till rutan)
Jag sabbade det. Mamma!
Muren. Kaos.
Hallucination.
Läraren trycker in allt: Mur, brunn, blod, bockromans —
annars tror inte publiken på greppet.
Vanliga dödliga tittar ingen på. Säger han.
(BEDLAM smeker henne; VLAD stirrar ilsket)
Vad mer ska man väva på — inga kungar,
Nibelungen, kor, horn, versmått, aura — mormor?
(till BEDLAM)
Rör mig inte. Han tittar.
VLAD
Du förtjänade en mer beslutsam Medea. Tidigt.
Redan i vaggan.
BEDLAM
(vänder sig bort)
Kolsvart själ.
DORIAN
(till BEDLAM; bläddrar i anteckningar)
Sluta. Vad spelar hon?
Dina livsanteckningar: skräp.
Här. Prata. Få det att gå ihop. Repliker.
Kör.
(VLAD viftar med en svart pärm med hakkors.)
BEDLAM
(öppnar apparaten; kliver upp på pallen; harklar sig)
Medea: ”Han tog mig till Korinth för vinskörden.
Godsägarens dotter föll i kaptenens knä.”
MAMMA
(förtjust)
Ah, den jäveln.
BEDLAM
”Min mor fick höra — hans skamlöshet —
skickade sju drycker till slinkan —
gift — och stekte henne sen över kolen i godsägarens brännpanna.
Hennes far samlar upp henne som aska.”
MAMMA
Rätt åt henne, karltjuven.
VLAD
Vilken brännpanna? Hampa eller raki?
BEDLAM
Spelar ingen roll. Min mor sprang tillbaka. Grep oss.
Säck. Förstklassigt hö. Åt grisarna. För att komma åt min far.
MAMMA
(viftar med fingret)
Vem, jag? Tss tss.
BEDLAM
Just det. Inte du. Dina klumpiga händer.
Mörderskan — min mor — sticker med en forkarl.
Genom takfönstret.
Lovar honom en dunk olja från Mani och sex nummer i baren.
Morsan — betalade du forkarlen?
(Paus. Inget svar.)
...Okej.
(pissar i brunnen; muttrar; skakar av)
Åren gick. De förgrep sig på oss — med prästen —
Föreståndarinna, präst, godsägare.
Vi var barn. Kuddkrig.
Gos.
Vi blev lite fräcka — sinsemellan — lite grann.
VLAD
(ger honom fingret)
Ni var barn.
BEDLAM
(till DORIAN)
Jett sexton — gravid — tvillingar — du och Oidipus.
Godsägaren betalade mig — gå — sätt inte ut dem.
VLAD
(raseri)
Lögn på lögn.
BEDLAM
Dorian, jag, Jett. Bara vi tre. Hand på hjärtat.
Tyskland — trappuppgångar — jag elektriker — Jett dansös. Vi klarade oss inte.
Billiga blöjor — DORIAN kissade stående.
DORIAN
Hallick-Bedlam.
BEDLAM
Jag larmade myndigheterna. Farligt — Jett som uppfostrar dig — vänsteridéer.
Naturligtvis — tog jag Professuren i Tragedi.
VLAD
(slår honom med pärmen)
Jag har info om din övertygelse.
BEDLAM
(river sönder en penisteckning)
Vulgärt. Hakkors. Parader. Hat.
DORIAN
(medlande)
Pappa. Det räcker.
BEDLAM
Tillbaka till repetitionen. Släng verkligheten.
VLAD
(rycker fram)
Ljuset från min ras ideal bländar mig —
DORIAN
Jag gillar natten.
Jag hoppar över dit — lera och piss —
med soldaten från din andra ras —
vi spelar munspel.
BEDLAM
(brutalt)
Som sin mormor.
DORIAN
Hundar ylar.
Vargmånens fulla sken närmar sig.
Kommer du, älskling, med saxen —
eller stannar du hos Bedlam — och kämpar för ideal?
(VLAD skakar; en varg ylar; tungan slingrar sig som en orms; månen träffar hans mun; hörntänderna tränger fram.)
DORIAN
(läser; iakttar honom)
Slutanteckning — i rött: ”Borde inte Oidipus torka den tomma ögonhålan med Jetts bindor?
Vi är den renaste rasen.”
Vad betyder det.
BEDLAM
Vad är svårt med det.
DORIAN
(springer efter VLAD in på Kontoret)
Ett annat märke. Mer absorberande?
BEDLAM
(pompös jakt; stannar; tittar på klockan; räknar på fingrarna; ropar)
Skäms, din snorunge.
Doooo-rian!
DORIAN (OFF)
Ja — vad — tar inte lång tid.
BEDLAM
(häller upp den frätande drycken; till örnen; ställer en timer; tickande i högtalarna)
Hon ska knulla. Igen.
På baksidan.
Munspel, i helvete heller.
Slå upp en bok. Där nere. Rostig stege.
Du blir förkyld.
Jag tar tid på dig.
Fem timmar högst.
Tillbaka.
DORIAN (OFF)
Hej då, pappaaa. Auf Wieder-seeeehen —
(Kort paus. Stämning som efter en repetition. DORIAN drar tillbaka VLAD i ärmen.)
DORIAN
(smeker hans hakkorstatuerade kropp)
Nej, älskling. Snälla. Låt bli. Nej —
(griper hans hand; han skalar av henne)
Vlad — stanna. Jag vill berätta för mamma när hon kommer.
BEDLAM
Inte i dag. I morgon. Lektion också.
Gå nu. Snart blir det en bordell här inne.
Du skulle inte stå ut med stanken. Hälsningar.
Gör dig av med hakkorsen.
(VLAD skakar hand kallt; bugar; morrar; nazisthälsning; rusar ut; släpar med DORIAN; hon klamrar sig fast; han slår henne i ryggen; sliter sig loss; ut; dörren smäller.)
BEDLAM
Som om hon nånsin skulle göra sig av med honom.
Jackan, DORIAN — han är svettig.
(BEDLAM sliter av peruken; slänger den; sveper av skrivbordet; spegel + läppstift; smetar.)
BEDLAM (FORTS.)
Jävel.
(MAMMA slår upp bussdörren från brunnen. Halkar. Plask.)
MAMMA
Du ruvar på det i arslet. Vi känner till dina fasoner.
BEDLAM
(lägger på lager av läppstift; torkar med handryggen)
Du — tyst. Ner i brunnen.
Ditt fel, häxa.
Du ska få se när jag kommer tillbaka.
MAMMA
(till örnen)
Vad hade Medeas barn haft för framtid?
(kvävt skratt)
Clowner, skådespelare, lärare, kungar eller modermördare.
Inget märkvärdigt.
(BEDLAM kastar läppstiftet mot bussdörren. Ur lådan med dubbelbotten: revolver; kontrollerar patronerna; laddar en silverkula. Örnen kraxar; huvudet rycker bakåt. Byxorna ner; behåller strumpebanden. Tight blommig klänning från ställningen; drar på den så den rivs; pistolhölster vid strumpebandet. Den blondaste peruken. Röd axelväska. Vinglar ut på klackskor med tjocka klackar.)
(Ett kraftigt drag blåser in. Marschmusik från gatan.)
SLUT PÅ AKT I — SCEN 1
AKT I — SCEN 2
(Tystnad. Scenen tom så när som på MAMMA i brunnen och ÖRNEN på skrivbordet. DORIAN kommer ensam in från Kontoret med sönderrivna sidor. Rufsig, läppstiftet utsmetat. Hon stannar. Tittar på örnen.)
DORIAN
Är du fortfarande här?
(Örnen rör sig inte. Hon går fram till skrivbordet. Sätter sig i BEDLAMS stol. Snurrar ett varv. Stannar.)
DORIAN (FORTS.)
Du ser allt.
Du dömer inte.
Det är fint.
(Hon tar fram en liten anteckningsbok. Bläddrar.)
DORIAN (FORTS.)
Bedlam säger att du är uppstoppad.
Död-död.
Men du har mer liv än han.
Mer än Vlad.
Kanske mer än jag.
(Lång paus. Hon skriver något. River ut det. Håller upp det.)
DORIAN (FORTS.)
Vill du höra?
(Hon läser högt, tonlöst.)
DORIAN (FORTS.)
”Brunnen är full av mödrar.
En som hänger.
En drunknad.
En inte född än.
Örnen vet.
Örnen säger inget.”
(Hon knycklar ihop papperet. Kastar det på örnen. Missar.)
DORIAN (FORTS.)
Tycker du att jag är galen?
(Örnen stirrar.)
DORIAN (FORTS.)
Ja. Jag med.
(Hon reser sig. Går till brunnen. Tittar ner.)
DORIAN (FORTS.)
Mormor?
(Inget svar.)
DORIAN (FORTS.)
Är du död än?
(Ett svagt stön nerifrån.)
DORIAN (FORTS.)
Inte än, va.
(Hon sätter sig på brunnskanten. Dinglar med benen.)
DORIAN (FORTS.)
Bedlam säger att du dödade dina barn.
Slängde dem i en brunn som den här.
Eller gav dem åt grisarna.
Han kan inte bestämma sig.
(Paus.)
DORIAN (FORTS.)
Mamma säger att du inte gjorde det.
Säger att Medea var en gudinna.
Gudomlig.
Ingen full kärring i en säck.
(Hon skrattar bittert.)
DORIAN (FORTS.)
Jag vet inte vem jag ska tro på.
Bedlam ljuger.
Mamma ljuger.
Vlad ljuger.
Mormor ljög nog också.
(Hon ser tillbaka på örnen.)
DORIAN (FORTS.)
Du är den enda ärliga här.
Du bara sitter.
Du bara tittar.
(Hon reser sig. Går tillbaka till skrivbordet. Lutar sig nära örnen.)
DORIAN (FORTS.)
Om jag frågar dig något —
om jag frågar på riktigt —
svarar du då?
(Tystnad. Örnen stirrar.)
DORIAN (FORTS.)
Trodde väl inte det.
(Hon tar en penna från skrivbordet. Knackar på örnens näbb.)
DORIAN (FORTS.)
När de dödar mig —
och det kommer de att göra —
tittar du på det också?
(Örnen rör sig inte.)
DORIAN (FORTS.)
Ja. Det gör du.
(Kort paus. Hon tittar i sin anteckningsbok.)
DORIAN (FORTS.)
Jag skrev något i dag.
Om brunnen.
Om mormor.
Om vad som händer när man slutar kämpa.
(Hon läser tyst, nästan för sig själv.)
DORIAN (FORTS.)
”Hon hoppade inte.
Hon blev knuffad.
Men hon kallade det att flyga.
Låt mamma flyga till månen.
Låt mamma —”
(Hon avbryter sig. Knycklar ihop sidan.)
DORIAN (FORTS.)
Skitsnack.
Ingen av oss flyger.
Vi faller bara tystare.
(Hon går ut till Kontoret. Scenen mörknar något. ÖRNEN blir kvar, belyst av en enda månstråle. Från brunnen ett svagt plask. MAMMAS fot rycker. Örnens skugga sträcker sig över scengolvet — väldig, den täcker allt.)
SLUT PÅ AKT I — SCEN 2
SLUT PÅ AKT I
AKT II
TID: 00.54 ET, samma natt, när Vargmånens fulla sken närmar sig
AKT II — SCEN 1
(Strömavbrott i kvarteret. Levande ljus och fullmåne. MAMMAS kropp ligger på golvet. BEDLAM tar av klänningen, torkar bort läppstiftet, släpar in en kommunal soptunna från gatan. Tömmer den. Burkar rullar. Han knäböjer. Lindar in MAMMA som en mumie i bandage. DORIAN hoppar hopprep runt kroppen.)
DORIAN
(går fram och tillbaka; skrämmer BEDLAM; skrattar)
Tittut. Bu.
BEDLAM
(på knä; verktygslådan öppen; fiskar spikar; håller några mellan läpparna; spottar ut orden)
Hoppa inte hage över mitt huvud.
Flytta på dig. Du trasslar in dig. Slår upp ansiktet. Ut.
DORIAN
Tittut. Bu. Tittut. Bu.
BEDLAM
(rotar, maniskt)
Om strömmen inte kommer tillbaka begraver jag henne i Muren.
Ut.
DORIAN
(fortsätter hoppa; smäller tuggummi vid MAMMAS öra)
Jag gillar mörkret.
Måne, släck lamporna.
BEDLAM
Du tryckte in henne — mitt i natten.
Jag är borta en timme. Och du slår till.
Vad har månen gjort dig.
DORIAN
(orden faller i hopprepets takt)
Den påverkar mig.
Låt mamma flyga till månen.
Varför slänger vi inte tillbaka henne i brunnen.
BEDLAM
(hårdnar)
För att gamla kärringen kan dyka upp igen.
Och se sin dotter.
Ge mig repet.
Har jag inte köpt rep åt dig, snorunge? Fyra.
Du hade bråttom. Var det nån som jagade dig?
DORIAN
(smäller tuggummi)
Hon gjorde glupp... glupp... och jag lyssnade på skalbaggarna.
Kunde inte koncentrera mig. En fjäril flög förbi. Jag följde den i månen.
Mormor hostade. Jag missade middagen.
BEDLAM
Tänk efter. Hon ströp henne — med fingrarna.
Blåmärken. Inget rep?
Hoppas hon inte börjar lukta för fort.
Din mamma kommer att känna lukten.
DORIAN
(läser upp som en skoldikt)
Det luktar inte än.
Först hör vi flugorna krypa in i öronen.
Lägga ägg. Sen luktar det.
BEDLAM
Det vet du inte.
DORIAN
Jag vet.
Prata med mamma medan jag plockar äggsamlingar ur hennes öron.
Hårdare.
Hon andas.
BEDLAM
(rycker i repet; DORIAN faller på ”liket”)
Upp. Nu.
DORIAN
Pussa på mitt ont. Jag ramlade.
Kram?
BEDLAM
Sen, din lilla förlust.
DORIAN
Nu.
BEDLAM
Stick.
DORIAN
(skriker; sparkar)
Jag vill titta.
BEDLAM
Ut. Om tio minuter är din mamma här.
DORIAN
Får jag inte leka?
BEDLAM
(mumifierar moderns ansikte med tejp)
De har bara lek i huvudet.
Säg ”bok” så försvinner de.
(Han vänder på soptunnan. Fodrar den med skumgummi och lakan. Brottas med kroppen, vrider huvudet, trycker med fötterna. Kroppen pressas ner i skummet.)
BEDLAM
(springer till skrivbordet; stirrar på den uppstoppade örnen; utmattad)
Du pratar inte, va? Klart du inte gör. Du bara sitter.
Som jag. Som hela det här jävla stället.
Vad i helvete gör jag här?
DORIAN
Du pratar med fågeln igen.
BEDLAM
Vad har du med det att göra?
DORIAN
Inget. Bara — det är kusligt.
BEDLAM
Ja. Och du tror att du lever?
(Tystnad. De mäter varandra. Rören stönar.)
DORIAN
Jag har skrivit.
BEDLAM
Visa mig.
DORIAN
Du kommer att hata det.
BEDLAM
Jag hatar allt.
DORIAN
Precis.
(Hon kastar sidorna på skrivbordet. BEDLAM tittar inte. Han stirrar på henne. Lång paus. Till sist tar han sidorna. Bläddrar utan att läsa.)
BEDLAM
Tror du att det här — det här är tragedi?
Det är en jävla dagbok.
DORIAN
Den är inte till dig.
BEDLAM
Varför tar du med den då?
DORIAN
För att du ber om det. För att du sitter där och väntar, som om jag vore ditt förråd.
BEDLAM
(går hotfullt fram till henne)
Jag undervisar dig.
DORIAN
Nej. Du livnär dig.
(Kort paus. Örnen tornar upp sig. BEDLAM skrattar en gång, strävt.)
BEDLAM
(till örnen)
Hör du henne? Pratar som om hon vore Kassandra.
DORIAN
Hellre mormor än din buktalardocka.
(Telefonen ringer. BEDLAM hittar den på golvet.)
BEDLAM
(i telefon)
Hallå — Jett — ja — Kom lugnt.
Skynda inte, älskling. Ja. Jag väntar.
(Lyssnar. Hans ansikte förändras.)
Äh, dra åt helvete.
(De häver upp soptunnan. Torkar golvet med trasor. En bil närmar sig. De lägger plankor över brunnen; lakan över bussen. Knuffar tunnan bakom den. BEDLAM springer till skrivbordet och stirrar på örnen.)
(JETT kommer in med ett ljus. Hon bär sin ålder som en rustning, glamorös och utmattad. Tänder en cigarett, ignorerar dem båda.)
JETT
Grälar ni igen? Herregud.
BEDLAM
Alltid.
DORIAN
Han började.
JETT
Det gör han alltid.
Pratar du fortfarande med den jävla fågeln?
(Hon blåser ut rök, stirrar på örnen.)
BEDLAM
Den lyssnar.
JETT
Den är uppstoppad. Som din karriär.
(BEDLAM slår på bandspelarens knapp. En stöt av brus. En kvinnas skrik, avlägset, sedan tystnad.)
BEDLAM
Hör du? Det där är sanning.
Inte din jakt på applåder.
Det där. Rått.
DORIAN
Det är ett trasigt band.
JETT
Det är du, brorsan.
Alltid trasig.
(Uppifrån gungar furiernas trasiga dräkter. Ett lågt surr från kören, stiger och sjunker. DORIAN huttrar. JETT rör inte en min.)
JETT
De är rastlösa.
BEDLAM
Bra. Låt dem. Rastlös betyder levande.
DORIAN
Rastlös betyder hungrig.
(JETT går fram med lekfulla steg, vräker omkull soptunnan. MAMMAS kropp rullar ut. BEDLAM visslar likgiltigt. DORIAN filar naglarna.)
JETT
(kvävt skratt)
Herre Gud. Vad är det här?
BEDLAM
En ritual.
JETT
Det är vanhelgande.
BEDLAM
Det är konservering.
JETT
Det är vansinne.
(Hon ställer ner ljuset, tänder cigaretten i lågan. Tittar på. Röken driver.)
JETT (FORTS.)
Mor förtjänade bättre.
BEDLAM
Mor förtjänade sanningen.
DORIAN
Mormor förtjänade ro.
(Hon stirrar på kroppen, sedan på JETT, sedan på BEDLAM.)
DORIAN (FORTS.)
Ni tittar inte ens på henne. Ni tittar rakt igenom henne.
BEDLAM
För att hon är borta.
JETT
För att du dödade henne.
(Kort paus. BEDLAM fryser, bandaget halvlindat. Tittar på JETT, sedan på örnen. Tystnaden tätnar.)
BEDLAM
Säg inte så.
JETT
Du ville det.
Du kallade på det. Och här är hon.
DORIAN
Sluta.
JETT
Säg att jag har fel.
(Furierna rör sig däruppe. Lågt väsande. Ljuset fladdrar.)
BEDLAM
(till örnen)
Hör du det här? Hon skyller på mig.
DORIAN
Vi borde begrava henne.
JETT
Vi borde bränna henne.
BEDLAM
Vi borde behålla henne.
(Lång paus. De tre stirrar på kroppen från var sitt ljushörn. Vind utanför. Ljuset fladdrar och slocknar nästan.)
JETT
(tyst, nästan ömt)
När dog hon?
BEDLAM
För en timme sen. Kanske två.
JETT
Vem?
(BEDLAM tittar på DORIAN. DORIAN tittar i golvet.)
DORIAN
Månen.
JETT
Månen ströp henne inte.
DORIAN
Jag lyssnade på skalbaggar.
JETT
Du tittade på.
DORIAN
Jag lyssnade.
JETT
Samma sak.
(Tystnad. Repet glider ur DORIANS hand. Scenen mörknar något. Bara kroppen syns i månskenet.)
SLUT PÅ AKT II — SCEN 1
AKT II — SCEN 2
(Scenen nästan mörk. JETT sitter på skrivbordskanten och röker. BILL kommer in genom gatudörren med portfölj i handen. Stannar när han ser henne.)
BILL
Trodde du var med dem.
JETT
Det är jag.
BILL
Du är här.
JETT
Samma sak.
(Han ställer ner portföljen. Öppnar den inte.)
BILL
Strömmen har gått i hela kvarteret.
JETT
Praktiskt.
BILL
Tycker du?
JETT
Jag vet.
(Kort paus. Han tittar mot Kontoret, där det hörs ljud.)
BILL
Vad gör de?
JETT
Det du betalade för.
BILL
Jag betalade inte för det här.
JETT
Du betalade för en föreställning. Du får en.
(Han skrattar, bittert.)
BILL
Det här är ingen föreställning. Det här är —
JETT
Vad.
BILL
Du vet vad.
JETT
Säg det.
(Paus. Han säger det inte.)
JETT
Du har finansierat det här i tre år.
Du visste vad Bedlam var.
Du visste vad han gjorde mot mig.
Vad han gjorde mot DORIAN.
Du visste om Mor.
BILL
Jag visste om forskningen.
JETT
Forskningen.
BILL
Studion. Arkivet. Den —
JETT
Brunnen?
(Han tystnar.)
BILL
Vilken brunn.
JETT
Låt bli.
BILL
Jag vet inte vad du —
JETT
Du hjälpte honom att gräva den.
(Lång tystnad. Han sätter sig långsamt.)
BILL
Det var något annat.
JETT
Hur då.
BILL
Det var konceptuellt. En rekvisita. För Medea-arbetet.
JETT
Och bussen?
BILL
Scenografi.
JETT
Och Mor?
(Tystnad. Bakom scenen: dova ljud av BEDLAM och DORIAN som grälar.)
JETT
Du visste att hon var här.
Hängde upp och ner.
I veckor.
BILL
Jag trodde det var — performance.
JETT
Det var det.
BILL
Jag trodde att hon — spelade.
JETT
Det gjorde hon.
Tills hon inte gjorde det längre.
(Kort paus. Han öppnar portföljen. Buntar med sedlar inuti.)
BILL
Jag har tagit med resten.
Till produktionen.
Pontos. Februari. Du sa —
JETT
Det finns ingen produktion.
BILL
Va?
JETT
Det finns inget Pontos.
Ingen februari.
Ingen föreställning.
BILL
Vad fan har jag då —
JETT
Betalat för ett mord.
(Han reser sig, rasande.)
BILL
Lägg inte det på mig.
JETT
Du är här, eller hur?
BILL
Jag är sponsor.
JETT
Du är vittne.
(Hon reser sig. Går fram till honom. Nära.)
JETT
Frågan är bara: vilken sort.
BILL
Vad vill du?
JETT
Det jag alltid har velat.
Dorian ut.
Bedlam borta.
Studion stängd.
BILL
Varför har du inte då —
JETT
För att jag behövde bevis.
Och jag behövde dig.
BILL
Du utnyttjar mig.
JETT
Ja.
BILL
Till vad?
JETT
Till att göra slut på det.
(Paus. En dörr öppnas bakom scenen. Båda fryser.)
DORIAN (OFF, på avstånd)
Mamma?
(JETT lägger fingret mot läpparna. Tystnad. BILL rör sig inte.)
JETT
(viskande)
Du kommer att vittna.
När det är över.
Du säger vad du såg.
Vad du finansierade.
Annars berättar jag vad vi gjorde.
På Kontoret.
Med dörren låst.
BILL
Det var —
JETT
Vad.
BILL
Du ville —
JETT
Bevis.
(Hon ler. Kallt.)
JETT
Och nu har jag dem.
(Hon går ut mot Kontoret. BILL står ensam, portföljen öppen, pengarna synliga. Han tittar på örnen på skrivbordet. Örnen stirrar tillbaka. Han smäller igen portföljen. Ut på gatan. Scenen tom så när som på örnen och den övertäckta brunnen. Från brunnen: svagt droppande.)
SLUT PÅ AKT II — SCEN 2
AKT II — SCEN 3
(Senare. DORIAN går fram och tillbaka. JETT undersöker MAMMAS kropp närmare, kliniskt.)
DORIAN
(djupt andetag; kliar sig lekfullt)
Titta, mamma. Den här brunnen — fin, va?
Och en buss — utflykter sen — rutiga dukar, Coca-Cola —
bara vi tre — och Vlad?
JETT
(förskräckt)
Hur många?
Det är vatten på golvet. Har ni träffat en åder?
DORIAN
...en källa. Underjordisk åder.
Pappa grävde den.
BEDLAM
(från skrivbordet, utan att titta upp)
Svart jord som grisblod.
Här kastar Medea barnen.
JETT
Varför brunnen?
BEDLAM
Så att världen inte ser blod.
Så att de flyter när hon gnolar om natten.
Sen — händerna genomblöta — sliter hon i håret —
ser sitt avskyvärda ansikte i månen — och ylar.
JETT
Och sen?
Kastar du Medea efter dem?
DORIAN
Slaktar mamma barnen ensam — nere i brunnen?
BEDLAM
Fråga din mamma.
(JETT reser sig; kramar DORIAN; kysser henne från armarna upp till halsen.)
JETT
(i förbigående)
Klättrar Vlad också ner i brunnen?
BEDLAM
(listigt)
Fråga din dotter.
(VLAD, som gömt sig bakom bussen, springer halvklädd ut på gatan.)
DORIAN
(hennes utsträckta hand som skulle stoppa honom blir hängande i luften)
Min idiot — vad skrämde honom — barfota igen.
Han kommer att hosta hela natten.
(JETT tar DORIANS svävande hand och kysser den.)
DORIAN
(MAMMAS lik rör sig.)
Vi leker. Han stannar. Mormor flyger. Mamma stannar.
(JETT drar en revolver. Två långsamma skott mot MAMMAS lik. BEDLAM oberörd. Hon stoppar undan vapnet.)
JETT
Jag hoppas att ni säckade vår äkta.
Eller lurade golarna på er en dubbelgångare.
Kollade ni mammas svarta födelsemärke —
till vänster om fittan?
DORIAN
(snabbt)
Självklart.
BEDLAM
(drar DORIAN intill sig, beskyddande)
Inför barnet — verkligen.
Ni militarister är skamlösa.
JETT
Använd inte sådana ord om mitt barn —
om bebisen du tog ifrån mig —
när du kallade mig instabil —
farlig — inför deras domstol?
DORIAN
Var dumpar vi henne?
(Lång paus. Glasartad blick. Iskall.)
JETT
(tonlöst)
Medea dödade inte av svartsjuka.
Hon dödade för att återvända.
Till sin gudomliga natur.
Den dödliga kärleken förgiftade henne.
Barnen var giftet.
Hon skar bort det.
DORIAN
(antecknar i pärmen)
A-ha. Vad var det jag sa, rövhål.
BEDLAM
Jason brydde sig inte.
Han ville ha världsliga saker. Hemgift. Ålderdom.
Dödlig man.
Ingen gudomlig gnista.
Ingen idiot heller.
DORIAN
(slänger en slängkyss till pappa; går in i tunneln; dånande)
Du är skyldig mig porslin — kom ihåg det.
(Manshänder drar in henne i tunneln. Hon slåss sig ut, halvnaken.)
DORIAN (FORTS.)
Glöm inte Oidipus-BILL, som snart kommer in — och spelar dum — han är också —
BEDLAM
(skarpt; tillrättavisande)
DORIAN!
DORIAN
Dra inte så, din uppumpade bondlurk.
Du töjer ut dem. Vänta — jag måste skvallra —
BEDLAM
Låt bli.
DORIAN
(örfilar soldaten; ger efter, upphetsad)
Oidipus har ett annat band till min mamma och mig — säger pappa. Vad ska man tro.
(MAMMAS kropp rörs om och vänds.)
DORIAN
(till männen i tunneln)
Blir ni kåta, va?
(JETT viker sig dubbel, gråter, dunkar huvudet. BEDLAM rusar fram för att läxa upp DORIAN, men soldatens händer drar in henne i tunneln. Plötsligt — som ett gökur — dyker DORIAN upp igen vid tre olika utgångar — skrattande — naken.)
DORIAN
Jag är en vampyr, mamma. Inget rövhål!
(Hon dyker in igen. Kusligt skratt.)
(TVÄRT MÖRKER.)
SLUT PÅ AKT II — SCEN 3
Här slutar akt I och akt II.
Akt III — Vargmånens ritual — skickas på begäran till teaterfolk.
Begär hela textenKänner du någon som borde läsa det här?
Det vore en ära för oss om du berättade om pjäsen för din favoritregissör, skådespelare eller teatergrupp — eller, om du själv är skådespelare, berättade vilken roll du skulle vilja spela.